Italian High Renaissance Painter, 1483-1520 Italian painter and architect. As a member of Perugino's workshop, he established his mastery by 17 and began receiving important commissions. In 1504 he moved to Florence, where he executed many of his famous Madonnas; his unity of composition and suppression of inessentials is evident in The Madonna of the Goldfinch (c. 1506). Though influenced by Leonardo da Vinci's chiaroscuro and sfumato, his figure types were his own creation, with round, gentle faces that reveal human sentiments raised to a sublime serenity. In 1508 he was summoned to Rome to decorate a suite of papal chambers in the Vatican. The frescoes in the Stanza della Segnatura are probably his greatest work; the most famous, The School of Athens (1510 C 11), is a complex and magnificently ordered allegory of secular knowledge showing Greek philosophers in an architectural setting. The Madonnas he painted in Rome show him turning away from his earlier work's serenity to emphasize movement and grandeur, partly under Michelangelo's High Renaissance influence. The Sistine Madonna (1513) shows the richness of colour and new boldness of compositional invention typical of his Roman period. He became the most important portraitist in Rome, designed 10 large tapestries to hang in the Sistine Chapel, designed a church and a chapel, assumed the direction of work on St. Peter's Basilica at the death of Donato Bramante,   Related Paintings of RAFFAELLO Sanzio :. | The presentation in the temple | The Granduca Madonna at | Portrait of a Man | The Handing-over the Keys | The Sibyls |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Benson, Frank
American, 1862-1951 American painter, etcher and teacher. He attended the School of the Museum of Fine Arts, Boston, from 1880 to 1883 as a student of Otto Grundmann (1844-90) and Frederick Crowninshield (1845-1918). In 1883 he travelled with his fellow student and lifelong friend Edmund C. Tarbell to Paris, where they both studied at the Acad?mie Julian for three years with Gustave Boulanger and Jules Lefebvre. Benson travelled with Tarbell to Italy in 1884 and to Italy, Belgium, Germany and Brittany the following year. When he returned home, Benson became an instructor at the Portland (ME) School of Art, and after his marriage to Ellen Perry Peirson in 1888 he settled in Salem, MA. Benson taught with Tarbell at the Museum School in Boston from 1889 until their resignation over policy differences in 1913.
John Steuart Curry
American Regionalist Painter, b.1897 d.1946 American painter and illustrator. As one of the 'Regionalist triumvirate', with Thomas Hart Benton and Grant Wood, he has been most often characterized as a faithful chronicler of rural life in Kansas. From 1916 to 1918 he was at the School of the Art Institute of Chicago. In 1919 he began study in the studio of Harvey Dunn (1884-1952) in Tenafly, NJ. After seven years as an illustrator in and around New York, he went to Paris in 1926 to study with the Russian Academician Vasily Shukhayev. Ironically, it was on Curry's return to the East Coast the following year that he began to earn his reputation as a Regionalist by painting memories of Kansas from his studio in the fashionable art colony of Westport, CT. Baptism in Kansas